Saknaaa nuuuuuu...!

Hela helgen kommer att ockuperas av en jättesläkt i Getinge som jag ska fira pings hos för femte året i rad. Jag har förmodligen fler traditioner med den familjen än med mig egen, men det är väldigt skönt att få åka ut dit ibland. Man blir ganska avskärmad ifrån resten av världen och finns liksom utom räckhåll för alla hånga människor.

Men egentligen hade jag velat träffa en hel del av de där människorna. Den här helgen verkar jag vara ovanligt populär nämligen, vilket är trevligt. Men det kan inte hjälpas, med bortresandet och allt, som jag ser fram emot någorlunda åtminstone. Fast jag vill... jag vet inte. Jag vill ifrågasätta mina bekantskaper, och se om de kan avancera till vänskaper. Vissa kanske till sexuella vänskaper.

Den sexuella biten har legat av sig lite tror jag. (Stackars, stackars mig.) Blir oftare orolig för att det kommer utvecklas till någon ensidig kärlek, ifrån den andre, för det har blivit så mycket sådant det senaste halvåret att jag inte riktigt vill visa intresse för någon som jag brukar. Är inte van vid att ha skuldkänslor eller samvete, och ur ett sexuellt perspektiv är det ju helt jävla överflödigt.

Tittat på L Word för mycket tror jag. Blir helt paranoid av alla gråtande brudar som är helt förkrossade när den ena lämnar den andra för den tredje som har sex med den fjärde osv. Men det är tillräckligt mycket mjukporr i det för att jag ska vara vaken till halv tre varje natt.

På tal om kärlek så måste jag rusa (gå i maklig takt till hissen som tar mig ner) till tvättstugan och så ska jag tjyva till mig ett par fungerande maskiner. De har krånglat nu på senare tid, och det stör mig att de inte fixar det på stört, för fan det är ju hur många lägenheter somhelst som använder tvättmaskinerna varje dag! C'mon..! Dessutom får man egentligen inte tvätta efter åtta, men ser det ut som jag bryr mig.

Ska försöka låta bli att somna i torkskåpet igen. De är underskattade!

Jag är mätt på vardagen och mätt på rutiner. Jag är för manipulativ för andra människor och jag är för bitter och cynisk. Jag lyssnar på för mycket psykadelisk musik som tränger in i min kropp och förändrar känslor och ansikten på en sekund och jag är för svag för min styrka. Jag har lärt känna mig själv så väl under åren men fascineras av min oregelbundenhet och känsla av frihet i min stora bur varje dag.

Jag tror att jag är lycklig, på ett väldigt overkligt sätt som jag inte tror är riktigt möjligt för andra personer att förstå. Naturligtvis kan jag ha fel. Men jag mår bra varje dag, och det är något som en gång i tiden var ouppnåeligt och jag har lärt mig så mycket om mig själv av jag inte tror att det någonsin kommer att sluta. Ändå är det hela en welcome to the machine. Med förutsägbarheter och hermeneutik som stör mig.

Och det går bra för mig. Hur hände det här? Och varför känner jag att jag hade kunnat sitta och stirra på månen tills den försvinner utom synhåll för mig? Jag har inte lugnet kvar i själen, och jag har för mycket thunder in my ear, för mycket kärlek, sex, kaffe och bakfylleri. Det är inte rätt. Det finns inget mönster.

Jag är så jävla kär i mig själv.

Och jag känner mig så jävla viktig och betydelsefull och överdrivet välbehandlad och omtyckt av vardagens händelser, som om människan inte är människa längre. Det är min welcome to the machine.





Welcome my son, welcome to the machine.
Where have you been? It’s alright we know where you’ve been.
You’ve been in the pipeline, filling in time, provided with toys and
’scouting for boys’.
You bought a guitar to punish your ma,
And you didn’t like school, and you know you’re nobody’s fool,
So welcome to the machine.